Shaggydogs

Nu äntligen har vi fått hem Trollet. Han och barnen var lika lyckliga över återseendet. Troll har varit runt barnen sedan han kom hem, han var jätte trött och slut, men barnen höll han koll på, så de inte skulle försvinna för honom

De mindre barnen gick och lade sej runt 8'a tiden igårkväll, och då gick Troll också och lade sej , i soffan såklart. Han fläkte ut sej på rygg och somnade, där blev han liggande tills det var dags att gå kissrundan kl 10.

Jag märkte dock att han var livrädd att jag skulle gå iväg nånstans, så fort jag klev upp, tittade han till och kollade vart jag tog vägen, men han orkade knappt kliva upp ur soffan, så trött var han. Jag märkte det hos uppfödaren igår också, han höll stenkoll på vart jag var......men gick jag till bilen, blängde han på mej, men kom inte fram riktigt Han gillar inte att åka bil.

När jag väl hade fått in honom i bilen och började åka hemåt, la han sej platt fall bak i bilen. han tittade upp när jag stannade hos syrran, men han gjorde faktisk ingen ansats att kliva upp och vilja komma ut ur bilen. Jag var beredd när jag skulle ställa in vattenskålen, jag räknade med att han skaulle försöka kliva ur bilen, men det gjorde han inte......han såg kanske att han inte var hemma, och det tog ju jag som ett gått tecken, han vill verkligen hem... Jag stannade ett par gånger till efter vägen, men heller inte då försökte han kliva ur bilen när jag ställde in vatten.......han var fortfarande inte hemma.

Jag pratade med dem hemma när jag var nästan där, så de flesta barnen kom och mötte bilen.....( Eller rättare sagt de mötte Troll) När jag öppnade bakluckan på bilen och han såg vart han var, och vem som stod och väntade, trodde jag han skulle bryta sej ut genom grindarna.....han trampade och skrek ( av glädje)när han upptäckte barnen. Sedan fick jag hålla imot för att han inte skulle flyga ur bilen......innan grindarna var öppna.......Han sprang imellan barnen med glädjetjut....och rev omkull ett par av dom......i sin iver att få "pussa ihjäl" allihopa. Det slutade med att barnen och hunden låg i en hög på backen i gemensam glädje över återseendet...

Han är lugnare idag, men han håller fortfarande koll på , framförallt, mej och vart jag tar vägen, men han kollar även småbarnen som är hemma. Jag tror faktisk han har saknat oss....litegrann iaf....